............Part - II

Dagen som gjorde att jag fick en fiskekamrat för livet.

Den 29 januari så landade vi på heligt land för alla flugfiskare.
Till Sydön vackra land hade vi äntligen kommit efter så många års
av längtan och drömmar. Enligt legenderna i fisketidningar hem till monsteröringar och gigantiska regnbågar. Vi hämtade ut bilen och åkte ut mot Fairley och sedan vidare upp mot Lindis pass.
Innan Lindis pass öppnar landskapet upp sig och höglandet visar sig i alla sin prakt. Vi stannar bilen och går ut för att första gången insupa det omtalade luften. Doften av lupiner, olika gräs och andra blommor som jag inte har några namn på bara forsar in i näsan och lämnar ett minnesspår som aldrig går bort. Det kändes som man hittat hem fast att man var på andra sidan jorden.

Vi åkte vidare längs vägen och efter ett mycket långdraget letade så hittade vi fram till Garston och det mycket kända fiskehotellet som finns i denna by som består av 87 tappra innevånare.
Som tur vad fanns det ett rum ledigt i annexet som vi kunde få sova över i till en mycket
rimlig kostnad. Senare på kvällen så blev vi sugna på en öl och lite mat. Vi gick ner till baren och det ena ledde till det andra och snart festade vi ordentligt med hotellägaren och ett gäng mycket trevliga kiwis ifrån landsbygden omkring Garston. Kvällen avslutades med löften om boenden och fisken uppe i bergen på en av dom nyfunna vännernas fårfarm.

Dagen efter så åkte vi mot fjordlands och såg underbara landskap som bara svischade förbi utanför bilfönstret. Ställen som South Mavora lakes, Mavora river, Oreti river som man bara läst om åkte vi nu förbi i svindlande hastighet för att hinna i tid till vår date i fjordlands. Ett löfte ifrån frugan om att vi skulle tillbaka till dessa platser var det enda som höll gråten inne hos den av oss dom drömt längst om dessa platser.

Vi installerade oss på Beach-Wood Lodge som ligger i Maunapouri och fick ett kungligt mottagande som nästan kändes lite konstigt för oss skandinaver som inte är van vid sådan service.
Ägaren Michael Bednar har varit flatsguide och på Florida Keys i över femton år och eftersom jag precis kommit ifrån mitt havs flugfiske så vi hade mycket att prata om direkt.
Vi bestämmer att vi skall åka ut tidigt på kvällen så att vi kan fiska lite nymf innan det stora torrflugeäventyret som Michael lovat skall ta sin början.

Efter ett pars timmars vilande i den vackra trädgården så hoppar vi in i hans husbil och åker med honom till River X som tydligen bara ligger20 minuters bilfärd ifrån Manapouri. Vandringen ner från parkering var ordentligt brant och snårig. Det kändes som man vandade genom en regnskog och inga av växterna såg ut att vara ifrån samma art.  Vi såg ett antal vackra fåglar som alla ropade och sjöng vackert i kvällning och Michael lockade dessutom ner en av Tui fåglarna genom att ropa honans lockrop. En lite surrealistiskt känsla infann sig när man såg han prata med fågel som om han vore Gandalf själv.

När vi rundade hörnet och såg älvens smaragd gröna vatten
så visste jag att jag hittat till sagan om ringen land!!
Äntligen var vi vid det stället jag drömt om i hela mitt liv och nu skulle det fiskas på riktigt!!
Klockan var bara 19:00 så vi hade en stund kvar till det att den stora kläckningen skulle komma igång säger Michael.  Tydligen skall den komma nästan på klockslaget 21:30 om man skall tro Michael.

Sådant har man ju hört ifrån guider förut, men aldrig fått infriat så jag tar det inte så hårt när vi inte ser en fisk på 2,5 timme
i ett så stort vatten. Men lite konstigt kändes ju eftersom allt kändes så rätt.
Första fisk visade sig 21:29:45 med ett ordentligt plaskvak och då sa Michael "They are a thad bit early tonight".
Helt plötsligt fylldes himmeln av stora gyllen dagsländor som är 1,5 gånger så stora som vår Vulgata i storlek och längd som har samma färg som vår Gula forsslända.
Då vaknade hela älven till liv och vattenytan började fullkomligen koka av stora regnbågar som vakade både med head and tail vak och gigantisk plaskvak. En underbar syn för en frusen nordman som kommit till andra sidan jorden för att få se vilda regnbågar för första gången.

Rätt som det är så skrek Åsa till "Jag har en stor" och precis efter det så slets vattenytan sönder av en 4kgs båge som hoppar som en galning. Då hör jag Åsa skrika av smärta och direkt efter så hörde jag  Michael skrika "Get your hand of the knob handle for heavens sake"...
Fisken bara fortsatte i svindlande hastighet ut i den breda gröna älven och rätt som det är så slaknar linan. Det visar sig senare att backingen nästan var slut och hon hade inte lättat på bromsen så tafsen gick i knuten.
Men det spelade tydligen ingen roll alls då hela Åsas ansiktet lyste av glädje.
Hon var hur lycklig som helst trots att hon missade fisken och jag kunde se att jag fått en fiskekamrat för livet.
Att en stor fisk kan göra det intrycket på en någon som har fiskat sporadisk i över tio år
är helt otroligt. Efter detta kommer jag aldrig mer att behöva tjata på henne för att få åka att fiska. Att Michael dessutom lovar att fixa en ny fisk till henne gör att glöden inte falnar i hennes vackra ögon under resten av kvällen heller.

Att jag precis efter Åsa tappat sin fisk får min livs första vilda regnbåge gjorde inte kvällen sämre.
Michael kallar henne en ”sprinting jumping steelhead”  och jag tror han var lycklig som jag var i det ögonblicket. Hon väger lite över 6pounds och är lika välpropitionerad som en vacker kvinna.
En värdig fisk som naturligtvis får simma tillbaka ut i det gröna vattnet efter en kort fotosession.
för att kunna bjuda upp till dans än en gång.